One day baby, we'll be old.
2012-11-18 @ 23:36:00
Det är både skrämmande och fascinerande att inse hur mycket man kan förändras av saker som händer runt omkring en, hur man växer som människa efter vissa saker. Att falla ihop, ta sig upp och kämpa för att må bra har varit en del av min vardag de senaste åren, det är inte alltid så jäkla lätt att vara 18 år, förlorat sin älskade pappa, flyttat från en stad man är uppväxt i och komma in i en ny familj, förlorar fina människor man inte kunde tänka sig ett liv utan och bara för några dagar sen även förlorat den som varit mitt liv i fyra år. Men, det är precis dom sakerna har fått mig att bli den jag är idag, efter många om och men fått mig att inse att livet går vidare och nya fina människor dyker upp i livet och andra kommer och går. Här sitter jag och vet om att jag har en termin kvar innan gymnasiet, just nu känns det omöjligt att hinna med det jag ska innan dess men jag vet innerst inne om att jag kommer klara det. Jag kommer vara en av dom som springer ner från kärnan i min mössa lite lätt lullig och har hela livet framför mig.
Personen på bilden kan vara den lyckligaste människan jag någonsin mött, jag, överlycklig. Ser tillbaka på det och skrattar åt mig själv, ur en positiv synvinkel. Jag tog mig ur en period ur mitt liv som bokstavligt talat höll på att döda mig, tog steget och vågade börja leva igen. Det sägs första steget är alltid det svåraste, jag tog det och idag, ett och ett halvt, nästan två år senare är jag otroligt glad att jag tog det där steget.
:)
Kommentarer
Trackback
