Sex kuddar, två täcke, fönstret vidöppet så den friska luften kommer och ingen sömn på ganska exakt 40h. Trots det ligger jag här med öppna ögon och undrar hur jag ska kunna sova.
Första natten ensam på väldigt länge och den enda natten jag verkligen inte vill vara ensam på. Sängen känns plötsligt stor, tom ensam och skrämmande samtidigt som den är underbar. Kalendern har slagit över till det där datumet och den kvällen jag vill glömma eller sätta på repet och börja om från igen. Att vilja är att kunna och jag vill detta. Sov gott :)