Hatkärlek.
2013-01-04 @ 02:01:18
Rysningen, den där stöten som går genom hela kroppen i vissa läge. Den obehagliga men samtidigt underbara känslan, jag hatar den samtigt som jag älskar den.
Tanken på hur,var och när den dyker upp och vad den har med sig eller vad den tar är skrämmande på ett vackert sätt. Kan man sätta ord på känslor man knappt vet hur de egentligen känns? Hur kan något fastna så djupt i en och inte försvinna fast att det var "så längesen", kanske för att det känns som att det var en evighets sen samtidigt som det lika väl kunde varit för bara några sekunder sen. Kanske är det för att man önskar av hela sitt hjärta att det bara var några sekunder sen man var mitt i allt.
Kommentarer
Trackback
