Operationen gick bra och gårdagen var inga problem. Operationen blev förskjuten någon gång till em och jag kom upp från uppvaket vid 20.00 på kvällen.
Känner mig fruktansvärt mörbultad nu men trodde att jag skulle må sämre än vad jag gör. Legat med dropp fram tills nu eftersom att det var ett ganska stort ingrepp i halsen så får bara äta mjuka saker och dricka kallt nu ett tag framöver. Det värsta är väl att jag inte får vara fysiskt aktiv på en vecka och vara mer eller mindre tyst i ca en vecka med. Illa ;) Blir utskriven om några timmar om inget oväntat händer så ska bli skönt att komma hem och slippa ligga i ett vitt, tyst och ensamt rum.

Ligger just nu i en äcklig sjukhussäng och försöker att slappna av.. Lättare sagt än gjort bär det är några timmar kvar till operartionen. Hungrig och törstig efter 12h fasta och allmänt yr. Får egentligen inte lov att ha telefonen på mig så nyss köpt 3 tidningar så jag har något att göra.

Känns extra jobbigt att vara här helt själv, Aja.. Kommer nog bli bra. Snart dags att få kanylen i satt så jag kan få dropp.

Ibland undrar jag om jag gör rätt.
Går jag på den vägen i mitt liv jag verkligen vill göra i framtiden
eller  är jag bara ung och dum som tänker på det sättet jag gör?
Jag är helt enkelt en ungdom som strävar framåt och vill ha en ordentligt framtid,
lever i nuet och gör saker jag vill men alltid med en tanke. 
Tanke på att må bra och få leva det livet jag vill att jag ska leva, inte vad andra vill att jag ska. 
 Plugga vidare, jobba, leva? Jag kan göra allt, tro mig! 
Eller nej, det räcker att jag tror på mig själv och en dag får visa vad jag presterat och lyckats med.
Jag kommer klara det. Tiden kommer få utvisa vilken väg dit bara.

 Att som ett litet barn få leva med tanken att varenda dag är en gåva har stärkt mig något otroligt
och idag jag vågar se en framtid igen. 
Förlusten av en förälder, en jävla tumör, cancer. Hur i helvete kom den in i mitt liv och min familj 
och förstörde den? Det är okej att vara arg, det är okej att känna. Sorg, hat och glädje i en enda röra.
Det är okej att känna!
Jag fick min pappa att le, han fick mig att le innan allt fick sitt slut.
De där sista orden kommer jag aldrig glömma, jag älskar dig min princessa.
 

Funderat mycket på det där med Ung Cancer den senaste tiden. De är hjältar som alla borde veta vilka de är. Kämpar och allt. Finner just nu inga ord att skriva men en sak är säker, jag avgudar deras fantastiska jobb. Och alla kan göra skilland. En sån liten sak som att följa @ungcancer på twitter, skriva ett litet inlägg på ens blogg eller gilla dom på facebook är inte svårt men får Ung Cancer att växa.

Sommaren 2012 är här, Wooohoo

En sista dejt med mina trogna vänner innan sommaren. Dags att plocka ihop allt och städa undan lite i skåpet nu. Detkänns så fruktansvärt skönt att ha avklarat detta året med.

Lagom vid 3.30 blev jag ÄNTLIGEN klar med allt! =D Nu sitter jag på bussen till skolan och har två timmar kvar innan jag går på "sommarlov". Slutar egentligen den 5e men är ledig 4 dagar sen är det bara sista dagen kvar som jag kommer att gå på.

Dags att gå in i zombie mode och dricka lite kaffe så jag är redo för Ellies lilla make over på mig i eftermiddag, spännande! :)

Står och stirrar på kaffekokaren och intalar mig själv att jag ska överleva natten med den. Några meningar kvar att skriva sen är jag KLAR!
Känner hur lyckan börjar bubbla inom mig trots att det är en skum PC och inte en älskad Mac jag sitter vid.
Tåget mot skolan går om 4h så känns inte som att det är någon idé att gå och lägga sig, måste bli klar och kommer inte vakna när klockan ringer annars.

DET GÅR BRA NU =D

När man glömmer datorn i skolan och bara har 9h kvar tills allt ska vara inlämnat bjuder jag på denna synen ur min vardag. Kaffe, choklad och massa stress i kombination med en ful handstil ute på R's altan. Dock går pluggande fruktansvärt bra nu och jag börjar äntligen se ett ljus i tunneln :D förhoppningsvis är jag snart lika positiv och glad som vanligt!

We've come a long way since that day
And we will never look back
Look back, at the faded silhouette

Straight ahead on the path we have before us
Day by day, soon the change will come
Don't you know we took a big step forward
Just lead the way and we pull the trigger

Fredag. Hade kunnat vara måndag.
Inte alls pepp på livet nu, kaos med skolan och två dagar kvar och dessutom massa jobbiga samtal som trillar in på telefonen mest hela tiden. Även därför jag inte bloggar speciellt mycket då jag är ganska tom på ord art dela med mig av just nu. Gårdagen spenderades på sjukhuset på förmiddagen och operation på onsdag, kul? Tack och lov har jag underbara vänner som förgyller dagarna :)

På väg hem och ska äta en sen lunch eller glass med mamma innan jag ska dejta mina skolarbeten som ska vara inne på måndag.. Wohoo! Men som sagt, mys nu sen ska jag utnyttja kvällen en stund till att plugga, allt kommer gå bra det vet jag innerst inne bara jävligt stressad och har satt för höga krav på mig själv så ta mig med en klackspark!

Sitter och njuter på Torstens efter en ganska speciell dag. Underbara vänner, rosé och mys, det är sommar!

Sex kuddar, två täcke, fönstret vidöppet så den friska luften kommer och ingen sömn på ganska exakt 40h. Trots det ligger jag här med öppna ögon och undrar hur jag ska kunna sova.
Första natten ensam på väldigt länge och den enda natten jag verkligen inte vill vara ensam på. Sängen känns plötsligt stor, tom ensam och skrämmande samtidigt som den är underbar. Kalendern har slagit över till det där datumet och den kvällen jag vill glömma eller sätta på repet och börja om från igen. Att vilja är att kunna och jag vill detta. Sov gott :)