Tankarna flödar, mysig musik och tända ljus. Första natten på över en månad jag är helt ensam. Skönt men samtidigt lite jobbigt då jag alltid är sällskapssjuk.

Det finns så många tankar som vaknar till liv i takt med musiken och diverse låttexter, minne och saknad som går hand i hand flera år tillbaka. Så många saker som jag önskar aldrig hade hänt, som har förändrat mitt liv för alltid. Saker jag än i dag undviker att prata om som knappt de allra närmsta vet om mitt liv. Saker som efter många om och men har gjort mig till den jag är idag, en ganska stark människa innerst inne när det väl gäller.

Att något kunde gå så långt innan jag vaknade till liv och slog mig fri är en sak jag alltid kommer fundera över. Det har lämnat ärr som alltid kommer finnas kvar i mig. Frågan är om jag någonsin kommer komma över vissa saker? Allt har sin gång och jag tror på att allt händer av en anledning men inte gällande denna saken.

Hur livet kunde förfalla så mycket och inget hindrade det förrens det gick för långt kommer alltid vara en gåta som kommer förbli olöst.

Efter väldigt lång tid började livet sakta med säkert återgå till det normala men som sagt finns det alltid ärr i mig som kommer hindra mig från vissa saker.

Trots det fann jag en person som fick mig att inse att livet faktiskt är något fint man ska ta vara på. En person som fick mig att förstå innebörden av tre simpla ord med en enorm betydelse. När allt fortfarande såg mörkt ut dök det där ljuset upp och det förflutna försvann för en period. Jag lärde mig leva, älska och bli älskad. Personen som än idag finns i mitt liv men inte med samma titel som innan, personen som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärtat, den första som vann mitt förtroende och min kärlek på flera år.

Ibland önskar jag att jag vågade berätta allt som hände, dock finns det något inom mig som hindrar mig. En rädsla för att riva upp de få såren som läkt med tiden trots att det kanske innerst inne hade läkt resterande sår om jag tog det klivet och berättade en gång för alla.  Det finns alltid en sida och historia inom alla människor som man inte alltid vill nämna och i vissa fall aldrig kommer fram. Tyvärr.

Som sagt blir man starkare med tiden och idag går livet nästan på räls, då och då på väg att spåra ur men räddas i tid och orsakar tack och lov inga olyckor. Jag är den jag är, ingen annan och kommer aldrig bli, det är jag stolt över. :)