Hur hade man klarat sig utan alla underbara vänner runt en?

Har haft några riktigt tuffa dagar där min smärta har tagit övertag om mig och mitt psykiska och fysiska mående. Trots det har jag hållt humöret till 99% och kämpat mig igenom en del saker. Egentligen har jag gjort lite för mycket och fick en ordentlig baksmälla av det idag men shit happens. Man lär sig av sina misstag och ibland måste man till och med göra vissa misstag mer än en gång. Eller? Att gå ut och jobba med hästar så mycket jag har gjort den senaste tiden i kombination med vanligt träning osv blev kanske lite för mycket med facit i hand. Jag gör åtminstone det jag mår bra av och det anser jag är huvudsaken och även att min kropp ska må bra i framtiden. :) jag kör mitt race! Ingen kan ta min plats och ingen får ta den i heller, jag är jag, ingen annan!