Jag har inte kännt mig såhär ensam som jag har gjort den senaste tiden på väldigt länge. Det gör ont. Minnen som jag  försöker förtränga kommer upp till ytan igen och man blir ständigt påmind om det förflutna.
Ända sen jag var liten har jag alltid varit 5e hjulet och mer eller mindre alltid utstött och till och med mobbad i perioder.  Jag kan väl säga som så att jag har gått igenom saker som jag önskar att ingen någonsin ska behöva gå igenom. Hade jag haft ork att skriva djupare om det hade jag gjort det men att skriva det jag gör nu är tillräckligt svårt men ibland måste man få saker ur sig. Fortsätter på detta inlägger om ett tag när allt inte blir en krock i skallen .
Sov gott!