9 timmars sömn på 3 nätter.. Jag hatar att ha det som jag har det nu . Varför ska man inte få börja må bra förren någon/något sätter käpparna i hjulet för en? Jag orkar egentligen inte klaga men det är det enda jag gör nu . Känner mig som en riktigt dålig person som bara gnäller och är allmänt jobbig men som tur är försöker jag hålla  humöret uppe genom att umgås med folk som får mig att må bra. Det kanske låter jävligt löjligt men just nu hade jag mer än gärnaa gått ut en runda med någon eller bra suttit och glott framför tven. Fast tror egentligen mest att jag behöver en kram och en jävla klackspark så jag vaknar och börjar ta tag i mitt liv! Tack och lov finns det några riktiga guldkorn runt om mig och det är jag fruktansvärt tacksam över <3

Annars händer inget speciellt i mitt liv. Förra veckan hade jag lov och fick ett flipp och färgade mitt hår mörkbrunt och trivs förvånansvärt bra i det och äntligen fick jag tummarna ur och gjorde det :) I alla fall en sak att sätta "ett X bredvid". Hann även med en fotografering men blev inte speciellt nöjd med resultatet fast jag hade kul och det är huvudsaken! I övrigt så blev det mest massa fikor och promenader osv men det är trevligt det med. Samantha har också fått en del av min tid som vanligt och hon är pigg och glad. Ska till vet. med henne imorgon så hoppas på att hon är frisk så jag kan sätta igång henne.

En annan sak som jag har funderat på är hur fan man kan känna sig ensam när man sitter hemma hos någon, i en bil, i en bowlinghall, buss osv fast att där är massa människor omkring en ? Det är en känsla som är allt annat än rolig.

Never alone always alone