För ett tag sen levde jag i en dröm, en dröm jag kunde ta på och visste var på riktigt. Jag trivdes som fisken i vattnet och allt var verkligen perfekt. Varför kunde allt inte fortsätta i det spåret ? Jag var nöjd och glad och saker och ting flöt på perfekt och jag mådde så frukansvärt bra och det fanns ingenting som kunde få mig att falla. Nu i efterhand inser jag att det var jag själv som sabbade för mig , varför var jag så in i helvetes dum och satte käpparna i hjulet totalt ? Det är en fråga jag redan har ett svar på, det var rädslan för att falla igen och att jag tvunget skulle ha full kontroll på mitt liv och det hade jag inte just då. Jag tog allt som det kom och det var det bästa jag har och hade gjort på väldigt länge.

I was at the top and now was like I'm at the basement.